…var extremt skumpig och väldigt lång. Vår minibuss med chauffören och guiden Martin tog oss på ringliga vägar mot vår destination för helgen. Efter att vi tagit oss ut från Nairobi började landskapen öppna sig – vi passerade berg, djupa dalar, och vulkanen Mount Longonot (som vi förhoppningsvis ska bestiga framöver). Byar och mindre städer passerade. Sedan tog asfalten slut och de sista timmarna spenderades på grusvägar. Inte typen av grusvägar som vi har hemma utan snarare stenbumlingsvägar. Därav extremt skumpigt.
Innan vi kom fram till vårt boende och nationalparken Masai Mara såg vi zebror, babianer, vildsvin OCH NOSHÖRNINGAR. De är väldigt ovanliga att se då de äter i buskage och smälter in väldigt väl. Men vi fick alltså se två stycken betande noshörningar, bara sådär.
Väl framme fick vi se vårt tält – alltså wow! Tälten låg precis intill en flod och på andra sidan började nationalparken. Mycket närmare kan man inte komma. Vi kände oss som kungligheter som fick ligga och sova till vildmarkens alla ljud. Vi fick dock inte lämna tälten själva när det var mörkt, nationalparken har nämligen inga stängsel så djuren får komma och gå som de vill vilket de ibland gjorde. Babianer gjorde oss sällskap flera gånger i campet.
millaochjosefin.wordpress.com 